In this paper Johan Dahlbeck sets out to propose a pedagogy of “as if,” seeking to address the educational paradox of how students can be influenced to approximate a life guided by reason without assuming that they are already sufficiently rational to adhere to dictates of practical reason. He does so by outlining a fictionalist account, drawing primarily on Hans Vaihinger's systematic treatment of heuristic fictions and on Spinoza's ideas about how passive affects can be made to strengthen reason. Dahlbeck (...) suggests that such an account can help us overcome the problem of assuming that reason needs to be enlisted as an instrument in the educational endeavor to live according to the guidance of reason. The reason this is so is that fictions can use passive affects that are prosocial and that thereby strengthen the sense of community necessary for laying a cooperative foundation for successful joint striving. Dahlbeck suggests further that exemplary teachers are crucial to this endeavor insofar as they can offer educational fictions as imaginative and temporary placeholders for the truth, allowing students to act “as if” they were already guided by reason. (shrink)

During the second half of the 20th century education has been recognized as a human right in several international conventions, and the UN also holds that “Education shall be free” and that “Elementary education shall be compulsory” (UN, 1948, Article 26). The education-as-a-human right-project could be viewed as a good intention of global inclusion in recognizing that all individuals have a right to education in virtue of being humans, and the idea of education as a human right thus has a (...) tremendous global significance. However, if we look at this more critically, the education-as-a-human right-project, may not only be grounded in altruistic good intensions for the disadvantaged. The term “elementary education”, or sometimes “primary education”, which is used in several human rights-documents seems to suggest that it is some sort of formalized education. It would be useful however to make a distinction between formal and informal education, as well as between teaching, learning, education and schooling, in the discussion of the right to education and specifically in the discussion concerning education as a “human right”. There is obviously a difference between the right to teach, the right to learn, the right to education and the right to schooling. And how are these rights related to compulsory schooling, compulsory education and the supposed duty to teach and duty to learn? A further concern is what makes this a human right rather than for example a juridical right as a citizen. By addressing these questions within a theoretical framework of social ontology and ameliorative conceptual analysis I believe that we can find new ways of dealing with fundamental problems within philosophy of education such as the nature, purpose and aims of education as well as the right to education. (shrink)

One of the most legendary educational books ever written is Jean-Jacques Rousseau’s “Émile ou de l’Education”. Most obviously Rousseau wrote this book guided by diverse more or less conscious purposes and one of the main problems it presents is paradoxical: Does education have to promote freedom by force? In this article I will, firstly, present several aims that might have triggered Rousseau to write “Émile”. Secondly, I will discuss Rousseau’s view of the so called “educational paradox”. Since this quandary touches (...) the topic of many other of his books, I will discuss “Émile” along with Rousseau’s other works and thus place his educational story in his “great narrative”. (shrink)

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex stycken tillfrågade lärare för grundskolans lägre årskurser F-3 upplever sin undervisning kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Studien utgår från Sandra Hardings genusteori samt Judith Butlers begrepp kring performativitet. Studien är tänkt att synliggöra hur lärare i de lägre årskurserna undervisar kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer samt att lyfta hur undervisningen balanseras mellan kön och normer. -/- Resultatet av studien visar att det upplevs finnas svårigheter kring framför allt (...) ämnet sexualitet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer där det framkommer en osäkerhet kring vad undervisningen förväntas innehålla samt den egna lärarens svårighet att veta hur ämnet ska anpassas till grundskolans lägre åldrar. Inte heller sexuella övergrepp och grooming lyfts av fler än två av de sex tillfrågade lärarna, något som inte svarar mot det eventuella behovet av sådan undervisningen med tanke på att forskning visar hur vanligt det är med sexuella övergrepp hos barn. -/- Studiens resultat visar också på att lärarna har ett väletablerat normkritiskt förhållningssätt där de aktivt reflekterar över sina egna normer och språkbruk för att inte förstärka normer i sin undervisning. I och med detta aktiva normkritiska förhållningssätt påvisade studien knappa svårigheter kring balansen mellan kön och normer i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Normerna kring genus uppfattades av de tillfrågade lärarna skapas utanför skolverksamheten. Eleverna upplevdes av lärarna att vara medvetna om normer hörande till de olika könen, vilket styrks av tidigare forskning där kulturella definitioner av manligt och kvinnligt påverkar barn även i yngre ålder. Resultatet av studien förklaras utifrån Hardings genusteori där lärarnas individuella normer kring genus, som är en produkt av hur de strukturella och symboliska normerna i samhället ser ut, kan ha en inverkan på hur de tolkar innehållet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Det tolkas även utifrån Butlers begrepp om performativitet, att våra handlingar och ord skapar normer, där lärarna riskerar att påverka undervisningen i och med att undervisningen eventuellt kan föra vidare beteenden och normer som är påverkade av den individuella tolkningen av området. (shrink)