The idea of personalised medicine (PM) has gathered momentum recently, attracting funding and generating hopes as well as scepticism. As PM gives rise to differing interpretations, there have been several attempts to clarify the concept. In an influential paper published in this journal, Schleidgen and colleagues have proposed a precise and narrow definition of PM on the basis of a systematic literature review. Given that their conclusion is at odds with those of other recent attempts to understand PM, we consider (...) whether their systematic review gives them an edge over competing interpretations. We have found some methodological weaknesses and questionable assumptions in Schleidgen and colleagues’ attempt to provide a more specific definition of PM. Our perplexities concern the lack of criteria for assessing the epistemic strength of the definitions that they consider, as well as the logical principles used to extract a more precise definition, the narrowness of the pool from which they have drawn their empirical data, and finally their overlooking the fact that definitions depend on the context of use. We are also worried that their ethical assumption that only patients’ interests are legitimate is too simplistic and drives all other stakeholders’ interests—including those that are justifiable—underground, thus compromising any hope of a transparent and fair negotiation among a plurality of actors and interests. As an alternative to the shortcomings of attempting a semantic disciplining of the concept we propose a pragmatic approach. Rather than considering PM to be a scientific concept in need of precise demarcation, we look at it as an open and negotiable concept used in a variety of contexts including at the level of orienting research goals and policy objectives. We believe that since PM is still more an ideal than an achieved reality, a plurality of visions is to be expected and we need to pay attention to the people, reasons and interests behind these alternative conceptions. In other words, the logic and politics of PM cannot be disentangled and disagreements need to be tackled addressing the normative and strategic conflicts behind them. (shrink)

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex stycken tillfrågade lärare för grundskolans lägre årskurser F-3 upplever sin undervisning kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Studien utgår från Sandra Hardings genusteori samt Judith Butlers begrepp kring performativitet. Studien är tänkt att synliggöra hur lärare i de lägre årskurserna undervisar kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer samt att lyfta hur undervisningen balanseras mellan kön och normer. -/- Resultatet av studien visar att det upplevs finnas svårigheter kring framför allt (...) ämnet sexualitet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer där det framkommer en osäkerhet kring vad undervisningen förväntas innehålla samt den egna lärarens svårighet att veta hur ämnet ska anpassas till grundskolans lägre åldrar. Inte heller sexuella övergrepp och grooming lyfts av fler än två av de sex tillfrågade lärarna, något som inte svarar mot det eventuella behovet av sådan undervisningen med tanke på att forskning visar hur vanligt det är med sexuella övergrepp hos barn. -/- Studiens resultat visar också på att lärarna har ett väletablerat normkritiskt förhållningssätt där de aktivt reflekterar över sina egna normer och språkbruk för att inte förstärka normer i sin undervisning. I och med detta aktiva normkritiska förhållningssätt påvisade studien knappa svårigheter kring balansen mellan kön och normer i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Normerna kring genus uppfattades av de tillfrågade lärarna skapas utanför skolverksamheten. Eleverna upplevdes av lärarna att vara medvetna om normer hörande till de olika könen, vilket styrks av tidigare forskning där kulturella definitioner av manligt och kvinnligt påverkar barn även i yngre ålder. Resultatet av studien förklaras utifrån Hardings genusteori där lärarnas individuella normer kring genus, som är en produkt av hur de strukturella och symboliska normerna i samhället ser ut, kan ha en inverkan på hur de tolkar innehållet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Det tolkas även utifrån Butlers begrepp om performativitet, att våra handlingar och ord skapar normer, där lärarna riskerar att påverka undervisningen i och med att undervisningen eventuellt kan föra vidare beteenden och normer som är påverkade av den individuella tolkningen av området. (shrink)