This paper examines the notion of the biopolitical body from the standpoint of Foucault’s logic of the security mechanism and the history he tells of vaccine technology. It then investigates how the increasing importance of the genetic code for determining the meaning and limits of the human in the field of 20th century cell biology has been a cause for ongoing transformation in the practices that currently extend vaccine research and development. I argue that these transformations mark the emergence of (...) a new kind of medical subject – the stabilized and infinitely reproducible human cell line – and that the practices and markets exploiting this new form of organism have had a destabilizing effect on the very biopolitical structures that engendered them and, in fact, mark a new way of conceiving the possibilities of cellular life. I call these new ways of organizing power that intervene in the logic of the security measure by mediating the relationship between populations and persons the microbiopolitical. (shrink)

Anticiper les épidémies est le souhait le plus vif de toutes les institutions qui veillent sur la santé publique. Un raisonnement naïf permet de penser qu’il suffit de faire évoluer en laboratoire un organisme potentiellement pathogène pour savoir comment sa descendance pourra devenir plus virulente pour l’homme. Il est alors facile de faire croître cet organisme sur des cellules humaines, qu’il infecte mal pour commencer, puis de retenir ses descendants au fur et à mesure qu’ils deviennent plus infectieux. La vision (...) optimiste affirme alors que les caractériser permettra de construire des défenses appropriées. Bien des variations sur ce thème sont possibles, y compris avec l’aide de la synthèse artificielle de variants dont on saurait imaginer la pathogénicité pour l’homme. Depuis plus de deux décennies, des chercheurs développent des expériences de ce type, dite de « gain de fonction » (GdF). Leur interprétation repose sur l’illusion que nous savons prévoir l’évolution des êtres vivants. En réalité, ceux que nous observons aujourd’hui ont été sélectionnés au cours du temps précisément parce qu’ils conduisent toujours à des comportements imprévisibles. Une règle clé de l’évolution est que la vie, pour durer dans des circonstances qui ne peuvent être prévues, doit sans cesse faire émerger des formes innovantes. À ce caractère propre à la vie s’ajoute un imprévisible lié à l’impéritie humaine, cause de l’omniprésence des accidents de laboratoire. Or, en virologie spécialement, l’accident est la règle et non l’exception. Il faut ajouter que le caractère public de ces expériences les rend utilisables par toutes les structures malveillantes qui sont hélas répandues dans le monde. Il n’est pas difficile alors d’imaginer les conséquences catastrophiques des expériences de GdF. Nous proposons donc qu’elles soient purement et simplement interdites et que toute transgression soit sévèrement punie, en frappant d’abord au porte-monnaie, ce qui semble être la meilleure façon de faire dans nos sociétés devenues universellement vénales. (shrink)

Jag argumenterar för att oorganiserade kollektiv, såsom kollektivet av alla människor, kan handla moraliskt rätt och fel. Storskaliga problem likt den globala uppvärmningen är till exempel resultatet av en sådan kollektiv handling, nämligen hela mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Denna kollektiva handling är dessutom moraliskt fel, på grund av dess dåliga konsekvenser. Jag bemöter också en invändning mot denna uppfattning om kollektivt handlande, enligt vilken det är intuitivt orimligt att oorganiserade kollektiv såsom ”hela mänskligheten” kan handla.

La somme d’Humbrecht fait preuve d’une érudition peu commune et d’un réel amour de Thomas d’Aquin (mais au détriment d’Aristote, comme c’est de mode). Sa réflexion s’allonge au fil de la plume, en des méandres et des reflux quelquefois difficiles à suivre. Mais donne aussi le sentiment heureux d’une libre méditation de l’auteur voguant au gré de ses pensées, méditation à laquelle il nous invite avec amitié, pourvu que nous acceptions de nous laisser guider. Hélas, si nous branchons un GPS, (...) nous réalisons que nous nous promenons benoîtement au milieu de sables mouvants prêts à nous engloutir tout entiers à chaque pas. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)