The problem of determinism and free will has occupied the minds of human beings since time immemorial. Philosophers have dwelt on it at great length. The problem is alike for both those who support determinism and those who do not. From one side, it is argued that since all the actions are causally determined, the belief that we are free is an illusion; from the other side, it is argued that since we know that we are free, universal determinism is (...) false. Some others argue for both – truth of determinism as well as that of free will but then the question of morality is left aside. The paper attempts to deal with the problem in the light of Jaina philosophy. It is further aggravated when one takes into account one of the central theme of Jaina philosophy – omniscience. Determinism then becomes a necessary corollary of the doctrine that there is a person who knows everything – past, present and future. But, if determinism is true, how does Jainism account for free will? What would be the Jaina position when one talks of moral obligation / responsibility? Is the Jaina position on determinism absolutistic or non-absolutistic? If it is absolutistic, then how does it affect anekāntavāda? The paper seeks to address these issues with some plausible solutions. (shrink)

This paper reflects on the current Covid-19 crisis and the emotional stress that it leads to from the Jaina perspective. It demonstrates that any pandemic like situation is concomitant with a pandemic of emotions as well; fear and stress being prominent of them. The problem of fear is grave and must be dealt with equal measures. The concept of fear is thus analysed from various perspectives as gleaned from the diverse range of Jaina texts. The paper attempts to make the (...) philosophical texts come alive into the current situation and shows how a samyagdṛṣṭi remains unaffected (though, not absolutely) and mithyādṛṣṭi goes through constant turmoil despite facing the same circumstances. This can be further seen as a case of applied philosophy and ethics. (shrink)

Paul Taylor’s essay ‘Black Reconstruction in Aesthetics,’ explores the questions of what reconstruction in aesthetics means. He asks how reconstruction, as a program for the post-bellum Southern United States, took up certain kinds of racially inclusive agendas even as it remained myopic to fundamental, seemingly insurmountable racial, racist, sentiments. I turn to his book to illuminate some of the myopias and seemingly intractable racisms that he seems to refer to in the essay, and then return to his essay, where he (...) answers some of those questions. I argue that he is correct in his analysis. I turn to several critics’ responses of the film Moonlight, which received rave reviews, to illustrate the point that there are similar sentiments in other current seemingly progressive contexts. (shrink)

Background: There is a great deal of overlap between the symptoms of schizophrenia and the nature of yogic experiences described in various societies and religions. Aim: This study aims to separate the symptoms of psychotic disorders from the experiences described by various yogic systems. Materials and Methods: A review of various scriptures like Shrimad Bhagvad Gita, Vedas, and other spiritual literature was done and was compared with the various scientific studies regarding yogic experiences. Results: The result shows that, there exist (...) the abnormal behaviors, which need to be controlled by taking help from psychiatry, but there are also the genuine yogic experiences, that are often confused with the symptoms of a psychotic disorder like schizophrenia. Conclusions: The science of psychiatry is playing an important role in classifying the behavioral patterns and thus helping us to control the abnormal behavior patterns. Still, we cannot deny the fact that, the budding science in a developmental stage is unable to unravel the complete mysteries of human mind and because of that; some genuine yogic experiences are often confused with psychotic disorders. (shrink)

This paper examines the notion of the biopolitical body from the standpoint of Foucault’s logic of the security mechanism and the history he tells of vaccine technology. It then investigates how the increasing importance of the genetic code for determining the meaning and limits of the human in the field of 20th century cell biology has been a cause for ongoing transformation in the practices that currently extend vaccine research and development. I argue that these transformations mark the emergence of (...) a new kind of medical subject – the stabilized and infinitely reproducible human cell line – and that the practices and markets exploiting this new form of organism have had a destabilizing effect on the very biopolitical structures that engendered them and, in fact, mark a new way of conceiving the possibilities of cellular life. I call these new ways of organizing power that intervene in the logic of the security measure by mediating the relationship between populations and persons the microbiopolitical. (shrink)

Anticiper les épidémies est le souhait le plus vif de toutes les institutions qui veillent sur la santé publique. Un raisonnement naïf permet de penser qu’il suffit de faire évoluer en laboratoire un organisme potentiellement pathogène pour savoir comment sa descendance pourra devenir plus virulente pour l’homme. Il est alors facile de faire croître cet organisme sur des cellules humaines, qu’il infecte mal pour commencer, puis de retenir ses descendants au fur et à mesure qu’ils deviennent plus infectieux. La vision (...) optimiste affirme alors que les caractériser permettra de construire des défenses appropriées. Bien des variations sur ce thème sont possibles, y compris avec l’aide de la synthèse artificielle de variants dont on saurait imaginer la pathogénicité pour l’homme. Depuis plus de deux décennies, des chercheurs développent des expériences de ce type, dite de « gain de fonction » (GdF). Leur interprétation repose sur l’illusion que nous savons prévoir l’évolution des êtres vivants. En réalité, ceux que nous observons aujourd’hui ont été sélectionnés au cours du temps précisément parce qu’ils conduisent toujours à des comportements imprévisibles. Une règle clé de l’évolution est que la vie, pour durer dans des circonstances qui ne peuvent être prévues, doit sans cesse faire émerger des formes innovantes. À ce caractère propre à la vie s’ajoute un imprévisible lié à l’impéritie humaine, cause de l’omniprésence des accidents de laboratoire. Or, en virologie spécialement, l’accident est la règle et non l’exception. Il faut ajouter que le caractère public de ces expériences les rend utilisables par toutes les structures malveillantes qui sont hélas répandues dans le monde. Il n’est pas difficile alors d’imaginer les conséquences catastrophiques des expériences de GdF. Nous proposons donc qu’elles soient purement et simplement interdites et que toute transgression soit sévèrement punie, en frappant d’abord au porte-monnaie, ce qui semble être la meilleure façon de faire dans nos sociétés devenues universellement vénales. (shrink)

Jag argumenterar för att oorganiserade kollektiv, såsom kollektivet av alla människor, kan handla moraliskt rätt och fel. Storskaliga problem likt den globala uppvärmningen är till exempel resultatet av en sådan kollektiv handling, nämligen hela mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Denna kollektiva handling är dessutom moraliskt fel, på grund av dess dåliga konsekvenser. Jag bemöter också en invändning mot denna uppfattning om kollektivt handlande, enligt vilken det är intuitivt orimligt att oorganiserade kollektiv såsom ”hela mänskligheten” kan handla.

La somme d’Humbrecht fait preuve d’une érudition peu commune et d’un réel amour de Thomas d’Aquin (mais au détriment d’Aristote, comme c’est de mode). Sa réflexion s’allonge au fil de la plume, en des méandres et des reflux quelquefois difficiles à suivre. Mais donne aussi le sentiment heureux d’une libre méditation de l’auteur voguant au gré de ses pensées, méditation à laquelle il nous invite avec amitié, pourvu que nous acceptions de nous laisser guider. Hélas, si nous branchons un GPS, (...) nous réalisons que nous nous promenons benoîtement au milieu de sables mouvants prêts à nous engloutir tout entiers à chaque pas. (shrink)

Toward a Political Philosophy of Race, by Falguni Sheth, SUNY Press, 2009. Events involving the persecution of African‑Americans and other racial groups are normally thought to involve a pre-existing minority being singled out out for persecution. In Toward a Political Philosophy of Race, Falguni Sheth argues that this understanding gets the causal story backwards. In reality, a group that is perceived to pose a political threat has a racial identity imposed upon it by the state during episodes of (...) oppression. On Sheth's account, racial identity is the product of anxiety and panic on the part of the wider society. As she puts it, 'I distinguish between racial markers - skin type, phenotype, physical differences, and signifiers such as 'unruly' behaviors.' The former, in my argument, are not the ground of race, but the marks ascribed to a group that has already become (or is in on the way to becoming) outcasted." This review critically assesses Sheth's argument for her position and her accompanying critique of liberalism. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)