Many pragmatist and non-representational approaches to cognition, such as the enactivist, have focused on the relations between actions, affectivity, and habits from an intersubjective perspective. For those adopting such approaches, all these aspects are inextricably connected; however, many questions remain open regarding the dynamics by which they unfold and shape each other over time. This paper addresses a specific topic that has not received much attention: the impact on future behavior of not fulfilling possibilities for social interaction even though their (...) fulfillment is desirable within a given context. Inspired by Gibson’s theory of affordances and Dewey’s account of habits, these situations will be characterized as events where an agent does not act upon an inviting affordance for social interaction due to a conflict which he or she experiences between given concerns, needs, and social norms. This conflict leads to a sense of unfulfillment that may eventually bring about a crisis and revision of habits. Through specific examples, this work presents the potential impact of the connection between affordances, habits, and affectivity on everyday situations. It therefore represents an exploration of the common ground between pragmatism and enactivism and an attempt to contribute to a process-based approach to social interaction. (shrink)

This paper explores various notions of aesthetic affordance recently developed through embodied, situated and enactive approaches to aesthetic experience by Maria Brincker and Shaun Gallagher, and the similarities and differences between them and the idea of affective affordance put forward by Joel Krueger and Giovanna Colombetti. This discussion is a way to try to offer some answers to the question of what aesthetic affordances particularly afford compared to affective affordances. I will focus on the affordances that we perceive during various (...) aesthetic experiences in which we find ourselves more moved by the object, event or person(s) causing the experience than we had anticipated. I will argue that these experiences emerge as opportunities to carry out an active exploration of aspects of the narrative self that we feel is related to features of the experience; and that one particular brain network likely to be involved in these experiences – i.e. the default network – might help us to understand how these experiences meaningfully change our relationship with ourselves and with the social context of which we are a part. (shrink)

This article integrates John Dewey’s _Art as Experience_, Mikel Dufrenne’s _Phenomenology of Aesthetic Experience_, and phenomenological interviews with museum visitors to answer what it means to be ‘moved by art’. The interviews point to intense affective and existential experiences, in which encounters with art can be genuinely transformative. We focus on Dufrenne’s notion of ‘adherent reflection’ and Dewey’s notions of ‘doing and undergoing’ to understand the intentional structure and dynamics of such experiences, concluding that being moved contains two merged forms (...) of intentionality: one overt aspect of perceptual intentionality directed at the work, and a covert affective intentionality directed back at oneself in one’s situated existence. These are operational simultaneously but can work in loops, one leading to an intensification of the other and vice versa. As such, these analyses emphasize the value of phenomenological interviews and advance the integration of phenomenological and pragmatist thinking in the context of aesthetic experience. (shrink)

One challenge faced by aesthetics is the development of an account able to trace out the continuities and discontinuities between general experience and aesthetic experiences. Regarding this issue, in this paper, I present an enactive model of some raw cognitive dynamics that might drive the progressive emergence of aesthetic experiences from the stream of general experience. The framework is based on specific aspects of John Dewey’s pragmatist philosophy and embodied aesthetic theories, while also taking into account research in ecological psychology, (...) cognitive sciences, and dynamic systems theory. The model focuses on dynamically relevant nodes at the pre-reflective and the reflective side of experience that would work as nested rhythmic constraints at different cognitive timescales with the potential to shunt experiences toward the aesthetic in everyday situations. My proposal constitutes a way to explore aesthetic experiences from an enactive perspective that regards them as transformative events in which cognitive processes entrain and are entrained by changes taking place in the environment, the brain, and the body. (shrink)

In this paper we investigate some important trends in contemporary naturalist aesthetics in relation to two decisive issues. Firstly, it is important to explicitly clarify what kind of naturalism is at stake within the debate, more specifically whether an account of the topic involves forms of physical reductionism, emergentism, and/or continuistic views of art and culture with nature. Secondly, we argue that it is necessary to define what conception of art is assumed as paradigmatic: whether this conception deals with basically (...) autonomist approaches to art, assuming aesthetic experience to coincide with the disinterested contemplation of formal features, independently of cognitive, practical, and ethical implications, or whether the arts are considered an enhancement of the features of human expe- rience and developments of other human behaviours. The second part of the paper will investigate some recent developments in current neuroaesthetics and fresh enactivist proposals in the aesthetic field which display a tendency toward a non-reductive naturalism, views of the arts as continuous with other modes of behav- iour and more conscious attitudes about the risks of scientism within scientific in- vestigations. Generally speaking, we espouse an idea of culture as the natural development of human organic experience that involves new emerging properties depending on the re-organization of already existing natural resources and favour continuistic and emergentist views as more suited to dealing with specific prob- lems in the field of the arts and as better responding to the criticism of irrelevancy directed against the latter, compared to reductive naturalist approaches. (shrink)

El objetivo central de este trabajo fue identificar los patrones funcionales-valorativos presentes en un corpus de informes de arbitraje, género clave en la producción de conocimiento científico. Para el análisis, se utilizó un procedimiento que implicó, primero, la identificación de los elementos funcionales o propósitos comunicativos más frecuentes y, luego, su descripción con algunas categorías del modelo de la valoración. El corpus, de carácter intencionado, estuvo compuesto por 42 informes de arbitraje de la revista de lingüística y traducción de la (...) Pontificia Universidad Católica de Chile, Onomázein. Algunos de los resultados muestran que los propósitos comunicativos más frecuentes son “Describir un problema”, “Destacar un aspecto positivo”, “Solicitar una acción” y “Sugerir una acción”. La alta frecuencia de los propósitos “Describir un problema” y “Destacar un aspecto positivo” eran esperables en un género evaluativo. Ambos propósitos se focalizan más en elementos de contenido y presentan un fuerte posicionamiento monoglósico intensificado con significados de Gradación. El patrón monoglósico puede explicarse por la situación de poder en que se encuentra el árbitro al ser el evaluador del artículo. La alta frecuencia de los propósitos comunicativos “Solicitar acción” y “Sugerir acción” da cuenta de la función negociadora del género. Por último, tanto en la solicitud como en la sugerencia de acciones, los significados de actitud tienen como foco los elementos de forma y no de contenido. (shrink)

In this text we intend to analyze Bill Viola’s video installation Nantes Triptych (1992) as an example of the richness which lies in the liminal spaces between arts. We defend the thesis that the utilization of the traditional pictorial structure of the triptych in this particular work, along with the powerful audiovisual material, renders a kairological event available to the viewer. This temporal experience makes possible an existential experience when in front of this video installation. To discuss this assumption we (...) will use classical art theory texts about the triptychs, as well as, among others, Deleuze’s texts about time image and the triptych structure, Agamben’s concept of kairos, the concept of kairological artwork coined by David Chan and the philosophy of temporality developed by Merleau-Ponty. (shrink)

Hay libros que nacidos de una expresa voluntad docente, por fortuna logran pronto trascender ese uso para convenirse en fuente de conocimiento más allá de los métodos que impone con excesiva rigidez a veces el quehacer académico ordinario. Y los hay, también, que a pesar de su orientación divulgativa y general, merecen luego usarse en la transmisión de un magisterio. El reciente estudio de J. Vara Martín publicado en Tecnos, pertenece por igual a ambos modelos: sin duda útil y (...) eficaz para la educación de quienes se forman directamente en la praxis jurídica; pero sumamente interesante para quienes, con otras ocupaciones, desearan adentrarse en los fundamentos más sólidos de la tradición jurídica occidental, griega, latina, cristiana y también moderna. (shrink)

Förståelse kan sägas vara den högsta formen av medveten insikt. Kunskap om ett fenomen behöver inte i sig vara tillräcklig för förståelse - de tidiga människorna visste att solen gick upp i öster, men de förstod inte att detta berodde på att jorden är rund och roterar. Förståelsebegreppet är centralt för all vetenskaplig aktivitet, men har mest studerats och tillämpats inom human- och samhällsvetenskaperna. Inom naturvetenskapen har ”förståelse” fått träda i skymundan för ”förklaring”. Vi skall se att detta (...) är olyckligt och att förståelsebegreppet verkligen är av högsta relevans även för naturvetenskapen. Vi får här ett verktyg för att bedöma de yttersta gränserna för våra insikter i omvärlden. Analysen i detta arbete utgår ifrån en ny teori för förståelse, där de två fundamentala elementen är abstraktion och jämförelse. Ett antal intressanta konsekvenser följer, exempelvis visar vi att vissa fenomen aldrig kommer att kunna förstås och att lärandeprocessen ges nya möjligheter. (shrink)

Mind-body problemet analyseras i ett reduktionistiskt perspektiv. Genom att kombinera emergensbegreppet med algoritmisk informationsteori visas i ett tankeexperiment att ett starkt epistemiskt emergent system kan konstrueras utifrån en relativt enkel, ickelinjär process. En jämförelse med hjärnans avsevärt mer komplexa neurala nätverk visar att även medvetandet kan karakteriseras som starkt epistemiskt emergent. Därmed är reduktionistisk förståelse av medvetandet inte möjlig; mind-body problemet har alltså inte en reduktionistisk lösning. Medvetandets ontologiskt emergenta karaktär kan därefter konstateras utifrån en kombinatorisk analys; det är därmed (...) principiellt oreducerbart till lägre-nivå-fenomen. I perspektivet av en modifierad definition av fri vilja diskuteras den fysiska växelverkan som äger rum i hjärnans neurala system. Trots att enskilda neurala lägre-nivå-processer är deterministiska, kan globala processer visas vara icke- deterministiska i ontologisk mening. Vi argumenterar för att detta leder till viljans frihet. (shrink)

Om människan någon gång kommer att få förmågan att skapa nya livsformer, hur kommer det att påverka livets värde? Detta är en fråga som kan vara en källa till oro när man diskuterar konstgjort liv, men är oron befogad? I ett försök att svara på den frågan kommer jag att gå igenom några möjliga skäl till varför förmågan att skapa konstgjort liv skulle hota livets värde, och se om de verkligen ger oss skäl att oroa oss.

Enligt ett realistiskt synsätt kan ett påstående vara sant trots att det inte ens i princip är möjligt att veta att det är sant. En sanningsteoretisk antirealist kan inte godta denna möjlighet utan accepterar en eller annan version av Dummetts vetbarhetsprincip: (K) Om ett påstående är sant, så måste det i princip vara möjligt att veta att det är sant. Det kan dock förefalla rimligt, även för en antirealist, att gå̊ med på̊ att det kan finnas sanningar som (...) ingen faktiskt vet (har vetat, eller kommer att veta) är sanna. Man kan därför tänka sig att en antirealist skulle acceptera principen (K) utan att därför gå med på den till synes starkare principen: (SK) Om ett påstående är sant, så måste det faktiskt finnas någon som vet att det är sant. Ett mycket omdiskuterat argument – som ytterst går tillbaka till Alonzo Church, men som först publicerades i en uppsats av Frederic Fitch i Journal of Symbolic Logic 1963 – tycks emellertid visa att principen (K) implicerar principen (SK). Anta nämligen att (K) är sann, medan (SK) inte är det. Men om (SK) är falsk, så finns det ett påstående som är sant men som ingen faktiskt vet är sant. Anta nu att p är ett sådant påstående. Låt Kp betyda att någon vet att p är sant. Det galler alltså̊ att p är sant samtidigt som Kp inte är det. Betrakta nu påståendet (p ∧ −Kp). Enligt antagandet är detta påstående sant. Enligt (K) måste det då vara möjligt att någon vet att (p ∧ −Kp). D.v.s., det måste vara möjligt att påståendet K(p ∧ −Kp) är sant. Men i så fall är det också̊ möjligt att påståendet Kp ∧ K−Kp är sant, vilket i sin tur implicerar att det är möjligt att Kp ∧ −Kp är sant, vilket ju är absurt. Således kan inte (K) vara sann samtidigt som (SK) är falsk. Vi tycks således kunna sluta oss till att (K) implicerar (SK). I uppsatsen diskuterar jag några olika sätt att undgå̊ Church-Fitch paradoxala slutsats. Ett tillvägagångssätt är att ersätta kunskapsoperatorn med en hierarki av kunskapspredikat. Ett annat är baserat på distinktionen mellan faktisk och potentiell kunskap och ett förkastande av den vanliga modallogiska formaliseringen av principen (K). Den senare typen av lösning betraktas både från ett realistiskt och ett icke-realistiskt perspektiv. Utifrån denna analys kommer jag fram till slutsatsen att vi, vare sig vi är realister eller antirealister rörande sanning, kan sluta oroa oss för vetbarhetsparadoxen och ändå uppskatta Church-Fitchs argument. (shrink)

Fotografiile acestui album s-au adunat, neprogramatic și fără pretenții artistice, în timpul recentei vizite pe care am făcut-o în România, în vara anului 2023. O vizită cu inima îngreunată de dor. Drumurile mele s-au întins mai mult pe Dunăre și pe Olt, de-a stânga și de-a dreapta acestor ape care au desenat și determinat o bună parte din istoria românilor. Instanțele foto sunt surprinse în și împrejurul Orșovei, Drobetei Turnu Severin, Cazanelor Dunării, Craiovei și Bălceștilor natali. Textele însoțitoare sunt (...) eboșe cu tentă poetică, așa cum le-au inspirat, instant, locurile văzute, oamenii (re)întâlniți și sentimentele prezente/trezite/reamintite în sufletul autorului. (shrink)

Den här boken handlar om invasiva främmande växter. I det föregående kapitlet reflekterade Niklas Vareman om vad som läggs i begreppet ‘invasiv’, men vad gäller då för den andra termen i begreppet – alltså ordet ‘främmande’? Vid första påseende kan det verka som att ’främmande’ borde vara ett enklare ord att definiera. Det är ju vanligare och inte så tekniskt jämfört med ‘invasiv’. Frågan är dock om inte just dessa två egenskaper gör ordet ’främmande’ mer svårdefinierat. Ord som är (...) både vanligare och mer vardagliga används av fler personer och på fler olika sätt. (shrink)

Jag tror att det är ett misstag att kräva av humanvetenskaperna (d.v.s. humaniora, samhälls- och beteendevetenskaperna) att de imiterar naturvetenskapernas forskningsmetodik. Humanvetenskaperna studerar meningsfulla fenomen vilkas natur är på ett grundläggande sätt annorlunda än de blott fysiska fenomen som naturvetenskapen studerar. Den största skillnaden är att meningsfulla fenomen inte uppenbarligen är lagbundna på samma sätt som fysiska fenomen och uppvisar därför inte samma regelbundenhet och förutsägbarhet som fysiska fenomen. För att studera meningsfulla fenomen krävs därför andra forskningsmetoder. Trots att humanvetenskaperna (...) studerar fenomen som inte är lagbundna och är på ett visst sätt subjektiva, så vill jag mena att de studerar objektivt verkliga fenomen och kan få giltig kunskap om dem. Att subjektiva fenomen också kan vara objektivt verkliga kan låta märkligt för vissa läsare, varför jag rundar av med en diskussion om vad det egentligen innebär för något att vara objektivt verkligt. Enligt den definition jag föreslår så framstår att meningsfulla fenomen, också de som kallas ”sociala konstruktioner”, kan förstås som objektivt verkliga företeelser trots att de på ett betydelsefullt sätt också är subjektiva. (shrink)

Eu estou muito acostumado com livros estranhos e pessoas especiais, mas Hawkins se destaca devido ao seu uso de uma técnica simples para testar a tensão muscular como uma chave para a "verdade" de qualquer tipo de declaração qualquer-i. e., não apenas para se a pessoa que está sendo testada acredita , mas se é realmente verdade! O que é sabido é que os povos mostrarão respostas fisiológicas e psicológicas automáticas, inconscientes a apenas sobre qualquer coisa que são expor a (...) — imagens, sons, toque, odores, idéias, povos. Assim, a leitura muscular para descobrir seus verdadeiros sentimentos não é radical em tudo, ao contrário de usá-lo como uma vara radiestesia (mais leitura muscular) para fazer "ciência paranormal". Hawkins descreve o uso de diminuir a tensão nos músculos de um braço em resposta a aumentos na carga cognitiva, causando assim o braço a cair em resposta à pressão constante dos dedos de alguém. Ele parece não saber que há um longo e vasto esforço de pesquisa em curso em psicologia social referido por frases como ' cognição implícita ', ' automaticidade ' etc., e que seu uso de ' cinesiologia ' é uma pequena seção. Além do tônus muscular (pouco utilizado), os psicólogos sociais medem o EEG, a resposta da pele Galvanica e, mais freqüentemente, as respostas verbais a palavras, frases, imagens ou situações, às vezes, variando de segundos a meses após o estímulo. Muitos, como Bargh e Wegner, levam os resultados para significar que somos autômatos que aprendem e agem em grande parte sem a consciência via S1 (sistema automatizado 1) e muitos outros, como Kihlstrom e Shanks dizem que estes estudos são faladas e somos criaturas de S2 (sistema deliberativo 2). Embora Hawkins parece não ter idéia, como em outras áreas da psicologia descritiva do pensamento de ordem superior, a situação sobre "automaticidade" ainda é tão caótica como era quando Wittgenstein descreveu as razões para a esterilidade e esterilidade de psicologia nos anos 30. No entanto, este livro é uma leitura fácil e alguns terapeutas e professores espirituais podem encontrá-lo de uso. Aqueles que desejam um quadro até à data detalhado para o comportamento humano da opinião moderna dos dois sistemas consultar meu livros Falando Macacos 3ª Ed (2019), A Estrutura Lógica da Filosofia, Psicologia, Mente e Linguagem em Ludwig Wittgenstein e John Searle 2a Ed (2019), Suicídio Pela Democracia,4aEd(2019), Entendendo as Conexões entre Ciência, Filosofia, Psicologia, Religião, Política e Economia Artigos e Análises 2006-2019 (2019), Ilusões Utópicas Suicidas no 21St século 5a Ed (2019), A Estrutura Lógica do Comportamento Humano (2019), e A Estrutura Lógica da Consciência (2019) y outras. (shrink)

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex stycken tillfrågade lärare för grundskolans lägre årskurser F-3 upplever sin undervisning kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Studien utgår från Sandra Hardings genusteori samt Judith Butlers begrepp kring performativitet. Studien är tänkt att synliggöra hur lärare i de lägre årskurserna undervisar kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer samt att lyfta hur undervisningen balanseras mellan kön och normer. -/- Resultatet av studien visar att det upplevs finnas svårigheter kring framför allt (...) ämnet sexualitet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer där det framkommer en osäkerhet kring vad undervisningen förväntas innehålla samt den egna lärarens svårighet att veta hur ämnet ska anpassas till grundskolans lägre åldrar. Inte heller sexuella övergrepp och grooming lyfts av fler än två av de sex tillfrågade lärarna, något som inte svarar mot det eventuella behovet av sådan undervisningen med tanke på att forskning visar hur vanligt det är med sexuella övergrepp hos barn. -/- Studiens resultat visar också på att lärarna har ett väletablerat normkritiskt förhållningssätt där de aktivt reflekterar över sina egna normer och språkbruk för att inte förstärka normer i sin undervisning. I och med detta aktiva normkritiska förhållningssätt påvisade studien knappa svårigheter kring balansen mellan kön och normer i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Normerna kring genus uppfattades av de tillfrågade lärarna skapas utanför skolverksamheten. Eleverna upplevdes av lärarna att vara medvetna om normer hörande till de olika könen, vilket styrks av tidigare forskning där kulturella definitioner av manligt och kvinnligt påverkar barn även i yngre ålder. Resultatet av studien förklaras utifrån Hardings genusteori där lärarnas individuella normer kring genus, som är en produkt av hur de strukturella och symboliska normerna i samhället ser ut, kan ha en inverkan på hur de tolkar innehållet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Det tolkas även utifrån Butlers begrepp om performativitet, att våra handlingar och ord skapar normer, där lärarna riskerar att påverka undervisningen i och med att undervisningen eventuellt kan föra vidare beteenden och normer som är påverkade av den individuella tolkningen av området. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)