Förståelse kan sägas vara den högsta formen av medveten insikt. Kunskap om ett fenomen behöver inte i sig vara tillräcklig för förståelse - de tidiga människorna visste att solen gick upp i öster, men de förstod inte att detta berodde på att jorden är rund och roterar. Förståelsebegreppet är centralt för all vetenskaplig aktivitet, men har mest studerats och tillämpats inom human- och samhällsvetenskaperna. Inom naturvetenskapen har ”förståelse” fått träda i skymundan för ”förklaring”. Vi skall se att detta är olyckligt (...) och att förståelsebegreppet verkligen är av högsta relevans även för naturvetenskapen. Vi får här ett verktyg för att bedöma de yttersta gränserna för våra insikter i omvärlden. Analysen i detta arbete utgår ifrån en ny teori för förståelse, där de två fundamentala elementen är abstraktion och jämförelse. Ett antal intressanta konsekvenser följer, exempelvis visar vi att vissa fenomen aldrig kommer att kunna förstås och att lärandeprocessen ges nya möjligheter. (shrink)

I min artikel ”Att förstå – betraktelser utifrån en ny teori” (FT 31:4 Nov 2010) vill jag visa att det finns anledning att förtydliga förståelsebegreppet. Avsevärd möda har, historiskt sett, lagts ned på att definiera och bringa klarhet i begreppen kunskap och förklaring men förståelse, som når längre än vanlig kunskap, har förblivit ett otydligt begrepp. Teorin jag lägger fram i artikeln har som sin kärna en definition av förståelse. Denna utkristalliseras dels naturligt från vår vardagliga användning, dels från behovet (...) av att tydligt visa på vilket sätt förståelse är den djupaste formen av kunskap, av medveten insikt. Först när förståelsebegreppet utgör ett väl format verktyg kan kunskapsteorin nå sin fulla potential. Jag är tacksam gentemot Anders Tolland för att ha kritiskt granskat artikeln och för att han ger mig möjlighet att uttrycka teorin klarare. Tollands kritik berör främst oklarheter avseende innehållet i de abstraktioner som, tillsammans med jämförelser, är centrala element i teorin. Tolland bidrar också till förtydliganden, för vilka jag är mycket tacksam. Särskilt vill jag nämna påpekandena att förståelse dels kan relatera till vad något är, dels till varför det är på det sättet och att förståelse dels är en process, dels ett uppnått tillstånd. I det följande bemöter jag Tollands kritik och anser mig verkligen kunna visa att den framlagda teorin för förståelse är sammanhållen, tydlig och alls icke ”kontra-intuitiv” samt att den utgör ett viktigt, nytt kunskapsteoretiskt verktyg. (shrink)

Review of Jobst Landgrebe and Barry Smith, Why Machines Will Never Rule the World (Routledge, 2023).

The notion of Simulative Reasoning in the study of propositional attitudes within Artificial Intelligence (AI) is strongly related to the Simulation Theory of mental ascription in Philosophy. Roughly speaking, when an AI system engages in Simulative Reasoning about a target agent, it reasons with that agent’s beliefs as temporary hypotheses of its own, thereby coming to conclusions about what the agent might conclude or might have concluded. The contrast is with non-simulative meta-reasoning, where the AI system reasons within a detailed (...) theory about the agent’s (conjectured) reasoning acts. The motive within AI for preferring Simulative Reasoning is that it is more convenient and efficient, because of a simplification of the representations and reasoning processes. The chapter discusses this advantage in detail. It also sketches the use of Simulative Reasoning in an AI natural language processing system, ATT-Meta, that is currently being implemented. This system is directed at the understanding of propositional attitude reports. In ATT-Meta, Simulative Reasoning is yoked to a somewhat independent set of ideas about how attitude reports should be treated. Central here are the claims that (a) speakers often employ commonsense (and largely metaphorical) models of mind in describing agents’ attitudes, (b) the listener accordingly needs often to reason within the terms of such models, rather than on the basis of any objectively justifiable characterization of the mind, and (c) the commonsense models filter the suggestions that Simulative Reasoning comes up with concerning target agents’ reasoning conclusions. There is a yet tighter connection between the commonsense models and the Simulative Reasoning. It turns out that Simulative Reasoning can be rationally reconstructed in terms of a more general type of reasoning about the possibly-counterfactual “world” that the target agent believes in, together with an assumption that that agent has a faithful representation of the world. In the ATT-Meta approach, the reasoner adopts that assumption when it views the target agent through a particular commonsense model (called IDEAS-AS-MODELS). (shrink)

Reasoning about mental states and processes is important in various subareas of the legal domain. A trial lawyer might need to reason and the beliefs, reasoning and other mental states and processes of members of a jury; a police officer might need to reason about the conjectured beliefs and reasoning of perpetrators; a judge may need to consider a defendant's mental states and processes for the purposes of sentencing and so on. Further, the mental states in question may themselves be (...) about the mental states and processes of other people. Therefore, if AI systems are to assist with reasoning tasks in law, they may need to be able to reason about mental states and processes. Such reasoning is riddled with uncertainty, and this is true in particular in the legal domain. The article discusses how various different types of uncertainty arise, and shows how they greatly complicate the task of reasoning about mental states and processes. The article concentrates on the special case of states of belief and processes of reasoning, and sketches an implemented, prototype computer program (ATT-Meta) that copes with the various types of uncertainty in reasoning about beliefs and reasoning. In particular, the article outlines the system's facilities for handling conflict between different lines of argument, especially when these lie within the reasoning of different people. The system's approach is illustrated by application to a real-life mugging example. [NB: The date on the archived preprint avail via this Phil* page has an incorrect date, 2011, on it. The correct date is 2001.]. (shrink)

Jag argumenterar för att Torbjörn Tännsjö borde anse det fel att äta kött. Därför borde han bli vegetarian. Anledningen till detta är en artikel, "Why we ought to accept the repugnant conclusion", som Tännsjö publicerade 2002 i tidskriften Utilitas.

Jag argumenterar för att oorganiserade kollektiv, såsom kollektivet av alla människor, kan handla moraliskt rätt och fel. Storskaliga problem likt den globala uppvärmningen är till exempel resultatet av en sådan kollektiv handling, nämligen hela mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Denna kollektiva handling är dessutom moraliskt fel, på grund av dess dåliga konsekvenser. Jag bemöter också en invändning mot denna uppfattning om kollektivt handlande, enligt vilken det är intuitivt orimligt att oorganiserade kollektiv såsom ”hela mänskligheten” kan handla.

Jag tror att det är ett misstag att kräva av humanvetenskaperna (d.v.s. humaniora, samhälls- och beteendevetenskaperna) att de imiterar naturvetenskapernas forskningsmetodik. Humanvetenskaperna studerar meningsfulla fenomen vilkas natur är på ett grundläggande sätt annorlunda än de blott fysiska fenomen som naturvetenskapen studerar. Den största skillnaden är att meningsfulla fenomen inte uppenbarligen är lagbundna på samma sätt som fysiska fenomen och uppvisar därför inte samma regelbundenhet och förutsägbarhet som fysiska fenomen. För att studera meningsfulla fenomen krävs därför andra forskningsmetoder. Trots att humanvetenskaperna (...) studerar fenomen som inte är lagbundna och är på ett visst sätt subjektiva, så vill jag mena att de studerar objektivt verkliga fenomen och kan få giltig kunskap om dem. Att subjektiva fenomen också kan vara objektivt verkliga kan låta märkligt för vissa läsare, varför jag rundar av med en diskussion om vad det egentligen innebär för något att vara objektivt verkligt. Enligt den definition jag föreslår så framstår att meningsfulla fenomen, också de som kallas ”sociala konstruktioner”, kan förstås som objektivt verkliga företeelser trots att de på ett betydelsefullt sätt också är subjektiva. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)

Det är min uppfattning att tabellen över avsiktlighet (rationalitet, medvetande, sinne, tanke, språk, personlighet etc.) som har framträdande här beskriver mer eller mindre exakt, eller åtminstone fungerar som en heuristisk för, hur vi tänker och beter sig, och så det omfattar inte bara filosofi och psykologi, men allt annat (historia, litteratur, matematik, politik etc.). Observera särskilt att avsiktlighet och rationalitet som jag (tillsammans med Searle, Wittgenstein och andra) visa det, omfattar både medvetna deliberative språkliga System 2 och omedvetna automatiserade prelinguistiska (...) System 1 åtgärder eller reflexer. Jag ger en kritisk undersökning av några av de viktigaste resultaten av två av de mest framstående studenter beteende i modern tid, Ludwig Wittgenstein och John Searle, om den logiska strukturen av avsiktlighet (sinne, språk, medvetande, beteende), med som min utgångspunkt Wittgenstein grundläggande upptäckt, att alla verkligt "filosofiska" problem är desamma-förvirring om hur man använder språket i ett visst sammanhang, och så alla lösningar är desamma, titta på hur språket kan användas i det aktuella sammanhanget så att dess sanningsvillkor (Villkor för tillfredsställelse eller COS) är tydliga. Det grundläggande problemet är att man kan säga vad som helst, men man kan inte betyda (ange tydliga COS för) någon godtycklig yttrande och mening är endast möjligt i ett mycket specifikt sammanhang. Jag analyserar olika skrifter av och om dem från det moderna perspektivet av de två tankesystemen (populariserades som "tänkande snabbt, tänkande långsamt"), med en ny tabell över avsiktlighet och nya dubbla system nomenklatur. Jag visar att detta är en kraftfull heuristisk för att beskriva beteende. Således är allt beteende intimt ansluten om man tar rätt synvinkel. Den fenomenologiska Illusion (glömska till vårt automatiserade System 1) är universell och sträcker sig inte bara hela filosofin utan hela livet. Jag är säker på att Chomsky, Obama, Zuckerberg och påven skulle vara skeptiska om berättade att de lider av samma problem som Hegel, Husserl och Heidegger, (eller att de skiljer sig endast i grad från drog-och sexmissbrukare i att motiveras av stimulering av deras frontalkortices genom leverans av dopamin (och över 100 andra kemikalier) via ventrala tegmentum och nukleos accumbens), men det är helt klart sant. Medan fenomenologerna bara slösat bort en hel del människors tid, slösar de bort jorden och deras ättlings framtid. (shrink)

Enligt ett realistiskt synsätt kan ett påstående vara sant trots att det inte ens i princip är möjligt att veta att det är sant. En sanningsteoretisk antirealist kan inte godta denna möjlighet utan accepterar en eller annan version av Dummetts vetbarhetsprincip: (K) Om ett påstående är sant, så måste det i princip vara möjligt att veta att det är sant. Det kan dock förefalla rimligt, även för en antirealist, att gå̊ med på̊ att det kan finnas sanningar som ingen faktiskt (...) vet (har vetat, eller kommer att veta) är sanna. Man kan därför tänka sig att en antirealist skulle acceptera principen (K) utan att därför gå med på den till synes starkare principen: (SK) Om ett påstående är sant, så måste det faktiskt finnas någon som vet att det är sant. Ett mycket omdiskuterat argument – som ytterst går tillbaka till Alonzo Church, men som först publicerades i en uppsats av Frederic Fitch i Journal of Symbolic Logic 1963 – tycks emellertid visa att principen (K) implicerar principen (SK). Anta nämligen att (K) är sann, medan (SK) inte är det. Men om (SK) är falsk, så finns det ett påstående som är sant men som ingen faktiskt vet är sant. Anta nu att p är ett sådant påstående. Låt Kp betyda att någon vet att p är sant. Det galler alltså̊ att p är sant samtidigt som Kp inte är det. Betrakta nu påståendet (p ∧ −Kp). Enligt antagandet är detta påstående sant. Enligt (K) måste det då vara möjligt att någon vet att (p ∧ −Kp). D.v.s., det måste vara möjligt att påståendet K(p ∧ −Kp) är sant. Men i så fall är det också̊ möjligt att påståendet Kp ∧ K−Kp är sant, vilket i sin tur implicerar att det är möjligt att Kp ∧ −Kp är sant, vilket ju är absurt. Således kan inte (K) vara sann samtidigt som (SK) är falsk. Vi tycks således kunna sluta oss till att (K) implicerar (SK). I uppsatsen diskuterar jag några olika sätt att undgå̊ Church-Fitch paradoxala slutsats. Ett tillvägagångssätt är att ersätta kunskapsoperatorn med en hierarki av kunskapspredikat. Ett annat är baserat på distinktionen mellan faktisk och potentiell kunskap och ett förkastande av den vanliga modallogiska formaliseringen av principen (K). Den senare typen av lösning betraktas både från ett realistiskt och ett icke-realistiskt perspektiv. Utifrån denna analys kommer jag fram till slutsatsen att vi, vare sig vi är realister eller antirealister rörande sanning, kan sluta oroa oss för vetbarhetsparadoxen och ändå uppskatta Church-Fitchs argument. (shrink)

Årets Hägerströmföreläsningar i Uppsala gavs i februari av den norske filosofen Dagfinn Føllesdal. Ämnet var "Mening og Erfaring". Dagfinn Føllesdal doktorerade 1961 vid Harvard med Willard Van Quine som handledare på en avhandling om kvantifierad modallogik. Han blev internationellt känd främst för studier om Husserls fenomenologi och dess förhållande till Frege samt för sina arbeten om Quines språkfilosofi. Allt sedan 60-talet har Føllesdal delat sin tid mellan Oslouniversitetet och Stanforduniversitetet i Kalifornien. I sina föreläsningar diskuterade Føllesdal meningsbegreppet med anknytning till (...) teorier formulerade av sådana tidigare Hägerströmföreläsare som Quine, Davidson och Kripke. En utgångspunkt för framställningen var Quines empiristiska syn på språket: Allt vi kan lära om omvärlden och varandra, inklusive språket, är grundat på socialt tillgänglig evidens. Enligt Quines uppfattning är språket väsentligen ett socialt fenomen. Detta innebär att: (i) språket har blivit till genom en social process; (ii) individens inlärning av språket sker på basen av socialt tillgänglig information; och (iii) användningen av språket är en social process. Den centrala frågeställningen som diskuterades i föreläsningarna var: Hur skall vi utifrån en empiristisk syn på språket förstå mening och kommunikation? Quine var den förste att på ett helt explicit sätt formulera denna problemställning. (shrink)

We consider the varieties and directions of influence that the source and target domains involved in a conceptual metaphor can have on each other during the course of understanding metaphorical utterances based on the metaphor. Previous studies have been restricted both as to direction of influence and as to type of influence. They have been largely confined to the “forward” (source to target) direction of influence, and they have concentrated on the transfer of features or propositions and (to some extent) (...) the highlighting of aspects of a domain. By contrast, this article stresses the importance both of other varieties of influence (e.g., transfer of queries and uncertainty effects) and of “reverse” influence (target to source). We seek to curb the natural tendency to think that, because metaphor involves an overall move from source to target, therefore all inter-domain influences in the course of understanding go in that direction. The bulk of the article explores the theoretical issues involved. These issues have arisen out of a reasoning-based approach to metaphor, seeking to make best use of information from metaphorical utterance, context, source and target domains, and known metaphorical mappings, by applying a complex overall reasoning process. The article briefly explains the thorough implementation of reverse influence in a computer program for metaphorical reasoning called ATT-Meta, although the theoretical considerations are relevant to all disciplines concerned with metaphor. We make some suggestions for further computational and psychological research on metaphor. (shrink)

Analogical reasoning is often employed in problem-solving and metaphor interpretation. This paper submits that, as a default, analogical reasoning addressing these different tasks employs different mapping strategies: In problem-solving, it employs analogy-maximising strategies (like structure mapping, Gentner & Markman 1997); in metaphor interpretation, analogy-minimising strategies (like ATT-Meta, Barnden 2015). The two strategies interact in analogical reasoning with conceptual metaphors. This interaction leads to predictable fallacies. The paper supports these hypotheses through case-studies on ‘mind’-metaphors from ordinary discourse, and abstract problem-solving in (...) the philosophy of mind, respectively: It shows that (1) default metaphorical interpretations for vision- and space-cognition metaphors can be derived with a variant of the analogy-minimising ATT-Meta approach, (2) philosophically influential introspective conceptions of the mind can be derived with conceptual metaphors only through an analogy-maximising strategy, and (3) the interaction of these strategies leads to hitherto unrecognised fallacies in analogical reasoning with metaphors. This yields a debunking explanation of introspective conceptions. (shrink)

I årtusenden har människan försökt definiera livet – hur levande djur och växter skiljer sig från död materia. Problemet är dock att livet är mångfacetterat, och varje regel har sitt undantag. Vi försöker möta kommande utmaningar med nya livsformer, genom att lyfta fram en ny definition av liv.

Om människan någon gång kommer att få förmågan att skapa nya livsformer, hur kommer det att påverka livets värde? Detta är en fråga som kan vara en källa till oro när man diskuterar konstgjort liv, men är oron befogad? I ett försök att svara på den frågan kommer jag att gå igenom några möjliga skäl till varför förmågan att skapa konstgjort liv skulle hota livets värde, och se om de verkligen ger oss skäl att oroa oss.

I sitt berömda bevis för tidens overklighet påstod McTaggart att det sätt händelser tycks skifta position i tiden från framtid till nutid och till förfluten tid, innebär en motsägelse. Vad McTaggart egentligen menade har varit föremål för en livlig debatt ända sedan beviset först publicerades 1908. Beviset består av två delar. I den första argumenterar McTaggart för att ingenting kan förändras förutom genom att övergå från framtid till förfluten tid. I den andra argumenterar han för att en sådan övergång innebär (...) en motsägelse och att det därför inte kan finnas någon förändring överhuvudtaget, vilket i sin tur innebär att det heller inte finns någon tid. De flesta filosofer är i dag eniga om att McTaggart har fel, men oeniga om på vilket sätt han har fel. Olika filosofer förkastar olika delar av beviset, beroende på om de har vad som kallas en A- eller B-uppfattning av tiden. De som har en A-uppfattning förnekar att tid förstådd som övergång från framtid till förfluten tid är motsägelsefull. De som har en B-uppfattning förnekar att en övergång från framtid till förfluten tid är nödvändig för förändring, men håller med om att sådan övergång är motsägelsefull. Det är min uppfattning att denna oenighet beror på att McTaggarts argument från första början blivit missuppfattat, av både A- och B-teoretiker. Av någon anledning har det alltid betraktats som ett självständigt argument, ett som är oberoende av det ontologiska system McTaggart förespråkade. Jag föreslår ett nytt sätt att förstå hur han menade att tiden är motsägelsefull. Ett sätt som tar hans ontologiska system som utgångspunkt. (shrink)

I detta dokument ger jag mina teorier, idéer och förklaringar till hur jag tror att medvetandet fungerar, vad det är och varför vi har det. Enligt mig är alla levande varelser bara biologiska maskiner, skulpterade av evolutionen för att bli så anpassad som möjligt till den miljö som de befinner sig i. Allt fungerar på ett speciellt sätt, det går att förklaras och förstås, det finns ingen magi, och medvetandet är inget undantag, det finns där av en anledning.

This article arises indirectly out of the development of a particular approach, called ATT-Meta, to the understanding of some types of metaphorical utterance. However, the specifics of the approach are not the focus of the present article, which concentrates on some general issues that have informed, or arisen from, the development of the approach. The article connects those issues to the questions of metaphorical meaning and truth. -/- A large part of the exploration of metaphor in fields such as Cognitive (...) Linguistics and natural language Pragmatics takes metaphor to rest on complex mappings between a target subject matter and a source subject matter (see, e.g., Lakoff 1993, 2008). This is one main way in which some aspects of the source, generally including some structural aspects, can have parallels in the target. It is typical for much, and perhaps the whole, of the meaning of a metaphorical expression to be explained by means of these parallels. We will talk about “parallelism” rather than “isomorphism,” or even “analogy,” because “isomorphism” implies a strict one-to-one correspondence between items in the source scenario and items in the target scenario, and analogy theorists often hold that analogy rests on isomorphism. We wish not to prejudge the question of whether looser, messier forms of parallelism are sometimes needed. Also, we will talk about parallels rather than mappings, because our discussion will embrace the question of parallelism that may be discernible, albeit implicitly, in accounts of metaphor that are not presented as being based on mappings. Three main cases of such accounts are Relevance Theory (RT: e.g., Sperber & Wilson 2008, Wilson & Carston 2006), the categorization-based or "class-inclusion“ approach (Glucksberg 2008), and Ritchie’s (2006) CLST account (Context-Limited Simulation Theory). -/- One main issue we will address is that of substantial non-parallelism that can exist between source and target subject-matters in metaphor: more precisely, the issue that there may be source aspects that are exploited by the utterance and have a deep effect on metaphorical interpretation but that do not themselves have a natural parallel in the target subject-matter (although we will point out that artificial parallels can generally be created). This is part of a broader point that the content of metaphorical discourse should often be seen as being derived in a rather holistic way from several metaphorical bits of the discourse, which conspire to describe some source-domain scenario, rather than being derived by putting together metaphorical meanings of each metaphorical bit (even if each bit could in principle be assigned its own separate metaphorical meaning). As a result, we suggest that it is misguided to think of the propositions making up the content (or, if you like, "meaning“) about the target scenario that is being described is a matter of metaphorical meaning of specific grammatical units such as sentences, clauses or other constituents that a traditional semantic theory would assign propositional meaning to. Rather, grammatical units (that are to be taken metaphorically) have meanings in source-domain terms; content in target-domain terms is derived from the source-domain scenario depicted by those units and fleshed out through inference; and the target-domain content is only (in general) fuzzily relatable to particular grammatical units. This view is on a spectrum at whose extreme point we could place Davidson’s (1984) view that metaphors only have literal (i.e., source-domain) meanings, with other effects on the understander not being a matter of propositional content. However, on our view it is proper to take metaphorical discourse as having non-literal meaning, couched as a collection of propositions, among other things possibly; it is just that the propositions are not to be thought of (in general) as meaning of specific sentences, clauses or other grammatical units rather than of a possibly only fuzzily delineated piece of discourse. -/- A second main concern of the article is the question of how much, and what types of, inference are involved in the derivation of metaphorical meaning. While our own ATT-Meta approach accords with, amongst other accounts, Relevance Theory (RT) as to the centrality of inference in metaphor interpretation, we disagree with RT on its claim that metaphor interpretation is a matter of (a relatively high degree of) concept "broadening“ and (often) "narrowing“. We argue that almost all inference can in fact be theoretically re-described as concept broadening and/or narrowing, and what is left over should be included in the metaphor interpretation process anyway. Thus, the RT claim about broadening and narrowing really just says that inference, of unrestricted type, is involved in metaphor understanding, in accord with what ATT-Meta claims. (shrink)

Den här boken handlar om invasiva främmande växter. I det föregående kapitlet reflekterade Niklas Vareman om vad som läggs i begreppet ‘invasiv’, men vad gäller då för den andra termen i begreppet – alltså ordet ‘främmande’? Vid första påseende kan det verka som att ’främmande’ borde vara ett enklare ord att definiera. Det är ju vanligare och inte så tekniskt jämfört med ‘invasiv’. Frågan är dock om inte just dessa två egenskaper gör ordet ’främmande’ mer svårdefinierat. Ord som är både (...) vanligare och mer vardagliga används av fler personer och på fler olika sätt. (shrink)

Thе articlе is devoted to onе of thе grеatest Bulgarian writers: Yordan Radichkov (1929-2004). Thc choice of Radichckov's work "Attеmpt of flying" is eligiЬie to an philosophical interpretation Ьccause of the following reasons. Radichkov has won public recognition in Bulgaria. Не is а classic of the Bulgarian literature and, to а great cxtent, its fасе abroad. Не has а considcraЬle effect on the Bulgarian culture: from theatre to linguistics and philosophy. His works themselves ring true and eminently philosophically; simultaneously, they (...) are not philosophical prose. Нis ideas contain exceptional depth and originality. The mythical and folklore elements which impart characteristic Bulgarian sounding to them are emphasized. Нis typically Bulgarian view of life charms the readers. Summarizing, Radichkov's work "Attempt of fying" is represenrarive of the Bulgarian literature and possesses philosophical depth. (shrink)

Milet okulunun kurucusu ve tarihteki ilk filozof olarak Thales kabul edilmektedir. Genellikle bilim tarihi kitapları onunla ve kurucusu olduğu Milet okulu düşünürleri olan Anaksimandros ve Anaksimenes ile başlamaktadır. Felsefe, astronomi, matematik, geometri gibi farklı alanlarda çalışmalar yapmış olan bu bilim adamlarının oluşturduğu düşünce tarzı, günümüzde bilimsel düşüncenin de temelini teşkil etmektedir. Thales’in tarihteki ilk filozof olduğu fikrine karşı çıkanlar olsa da, evreni anlamaya yönelik teorik bir faaliyetin kayıtlı ilk örnekleri olarak Thales ve öncülüğünü yaptığı Milet okulu düşünürleri gösterilebilir (Doğrucan, 2020). (...) Milet okulunu temsil eden bu üç bilim adamının, yaptıkları araştırmalarla Batı düşüncesinin de temellerini attıkları genel kabul gören bir gerçektir. Anadolu’da doğup büyümeleri ve bu topraklarda ilham alarak, fikirlerini dünyaya yaydıkları göz önünde bulundurulduğunda, ne kadar değerli oldukları ve bıraktıkları mirasın önemi bir kez daha ortaya çıkmaktadır. Bu tarihi kişiliklere ve ortaya koydukları fikirlere ülkemizin kültürel mirasını oluşturan ve zenginleştiren önemli birer soyut kültürel miras değeri olarak bakmak ve değerlendirmek her zaman faydalı olacaktır. Bu bölümde, öncelikle genel olarak Milet okulu ve bu okulun temsilcileri ile onların felsefi düşünceleri hakkında genel bilgi verilmiştir. Bölümün ikinci ana başlığı altında ise Milet okulunun kurucusu ve baş temsilcisi olan Miletli Thales’in hayatı hakkında ve farklı alanlarında bıraktığı miras ve yaptığı katkılar konusunda daha ayrıntılı bir şekilde durulmaya çalışılmıştır. (shrink)

Sokrates var inte bara en filosofisk nydanare. Genom sitt sätt att involvera sina samtalspartners i den filosofiska processen var han också i hög utsträckning en pedagogisk nydanare. Hans pedagogiska grundidé var den så kallade majeutiska metoden – det vill säga ”barnmorskemetoden”. Med det menade han att han inte överförde sina egna färdiga tankar till den han talade med utan han hjälpte sin samtalspartner att föda sina egna tankar. Inom pedagogiken är det vanligt att använda den så kallade ”Sokratiska metoden” vilket (...) i sin enklaste form bara innebär att man ställer frågor till studenterna. Den här artikeln kommer emellertid att handla om en mer sofistikerad metod som används för begreppsanalys/begreppsdefinition i grupp. Metoden är inspirerad av Sokrates men skiljer sig också en del från hur Sokrates själv grep sig an sina dialoger – åtminstone så som de beskrivs av Platon. Artikeln innehåller en kort historisk och pedagogisk bakgrund men syftar framför allt till att utgöra en praktisk vägledning för genomförande av sokratiska dialoger i filosofiundervisningen. Artikeln bygger framför allt på mina egna erfarenheter av att använda Sokratisk Dialog i undervisningen vid Filosofiska institutionen vid Lunds universitet, Lunds Tekniska Högskola, Sveriges Lantbruksuniversitet och i det privata näringslivet. Artikeln vänder sig till alla som undervisar i filosofi på universitetet eller gymnasiet eller i filosofiska metoder för studenter vid andra utbildningar, t.ex. värdeteori, vetenskapsteori eller tillämpad etik för ingenjörer eller medicinare – eller i vilket annat ämne som helst där det förekommer begrepp som saknar en enkel och knivskarp definition men som är viktiga för ämnet. (shrink)

Mind-body problemet analyseras i ett reduktionistiskt perspektiv. Genom att kombinera emergensbegreppet med algoritmisk informationsteori visas i ett tankeexperiment att ett starkt epistemiskt emergent system kan konstrueras utifrån en relativt enkel, ickelinjär process. En jämförelse med hjärnans avsevärt mer komplexa neurala nätverk visar att även medvetandet kan karakteriseras som starkt epistemiskt emergent. Därmed är reduktionistisk förståelse av medvetandet inte möjlig; mind-body problemet har alltså inte en reduktionistisk lösning. Medvetandets ontologiskt emergenta karaktär kan därefter konstateras utifrån en kombinatorisk analys; det är därmed (...) principiellt oreducerbart till lägre-nivå-fenomen. I perspektivet av en modifierad definition av fri vilja diskuteras den fysiska växelverkan som äger rum i hjärnans neurala system. Trots att enskilda neurala lägre-nivå-processer är deterministiska, kan globala processer visas vara icke- deterministiska i ontologisk mening. Vi argumenterar för att detta leder till viljans frihet. (shrink)

Lisa Furberg har argumenterat för att altruistiskt surrogatmödraskap kan anses moraliskt problematiskt utifrån en perfektionistisk teori om det goda livet. I följande svar riktar jag ett antal invändningar mot Furbergs resonemang.

In metaphor research there is usually some notion of transfer of aspects of the source domain to the target domain. More rarely, transfers in the opposite direction are countenanced, affecting one’s perception of source as well as target. This paper argues that, even without this aim, transfers from target to source should happen. One radical claim here is that it is often better to translate information from literal sentences into prevailing metaphorical terms than to translate the information from metaphorical sentences (...) into literal terms. The issues have been obscured by confusion between intuitive directions of static source/target mappings, directions of individual transfer actions, and direction of main intended information flow. Relevance to an implemented AI system for metaphorical reasoning, ATT-Meta, and to Blending Theory are briefly mentioned. Asymmetry of metaphor is also addressed. (shrink)

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex stycken tillfrågade lärare för grundskolans lägre årskurser F-3 upplever sin undervisning kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Studien utgår från Sandra Hardings genusteori samt Judith Butlers begrepp kring performativitet. Studien är tänkt att synliggöra hur lärare i de lägre årskurserna undervisar kring läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer samt att lyfta hur undervisningen balanseras mellan kön och normer. -/- Resultatet av studien visar att det upplevs finnas svårigheter kring framför allt (...) ämnet sexualitet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer där det framkommer en osäkerhet kring vad undervisningen förväntas innehålla samt den egna lärarens svårighet att veta hur ämnet ska anpassas till grundskolans lägre åldrar. Inte heller sexuella övergrepp och grooming lyfts av fler än två av de sex tillfrågade lärarna, något som inte svarar mot det eventuella behovet av sådan undervisningen med tanke på att forskning visar hur vanligt det är med sexuella övergrepp hos barn. -/- Studiens resultat visar också på att lärarna har ett väletablerat normkritiskt förhållningssätt där de aktivt reflekterar över sina egna normer och språkbruk för att inte förstärka normer i sin undervisning. I och med detta aktiva normkritiska förhållningssätt påvisade studien knappa svårigheter kring balansen mellan kön och normer i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Normerna kring genus uppfattades av de tillfrågade lärarna skapas utanför skolverksamheten. Eleverna upplevdes av lärarna att vara medvetna om normer hörande till de olika könen, vilket styrks av tidigare forskning där kulturella definitioner av manligt och kvinnligt påverkar barn även i yngre ålder. Resultatet av studien förklaras utifrån Hardings genusteori där lärarnas individuella normer kring genus, som är en produkt av hur de strukturella och symboliska normerna i samhället ser ut, kan ha en inverkan på hur de tolkar innehållet i läroplanens område sexualitet, samtycke och relationer. Det tolkas även utifrån Butlers begrepp om performativitet, att våra handlingar och ord skapar normer, där lärarna riskerar att påverka undervisningen i och med att undervisningen eventuellt kan föra vidare beteenden och normer som är påverkade av den individuella tolkningen av området. (shrink)